Snart börjar skolan så jag kommer skriva med lite längere mellanrum

En sida ur boken

 

" Sedan, genom rädslan och paniken, hörde jag Patchs röst. Stäng honom ute. Klättra vidare. Stegen hänger kvar.

   'Jag kan inte', snyftade jag 'Jag ramlar'

    Stäng honom ute. Blunda. Lyssna på mig.

    Jag svalde hårt och knep ihop ögonen. När jag fokuserade på Patchs röst kände jag en fast yta ta form under mig. Fötterna dinglade inte lägere i luften, och jag kände en stegpinne pressas mot hålfötterna. Jag fortsatte att fokusera på Patchs röst och väntade tills världe rättade till sig. Stegen satt fortfarande fast vid väggen. Jag lyckdes sammla mig en aning och fortsatte klättra.

    När jag kom upp klättrade jag försiktigt vidare till den närmaste takbjälken. Jag lindade armarna runt den och slängde över högra benet. Jag satt vänd mot väggen, med ryggen mot luftventilen, och hävde mig långsamt upp på knä. Djupt koncentrerad började jag hasa baklänges över gymnastiksalsgolvet.

    Men det var för sent.

    Jules hade klättrat fort och var nu knappt fem meter ifrån mig. Han klättrade upp på bjälken och kröp mot mig. En mörk skåra på insidan av hans handled fångade min blick. Den löpte i rät vinkel mot ådrorna och var nästan svart. De flesta skulle tro att det var ett ärr, men för mig betyde det så mycket mer. Släcktsklapet var uppenbart. Vi hade samma blod, och det syntes på våra identiska födelsemärken.

    Vi satt båda gränsle över takbjälken, ansikte mot ansikte, ter meter ifrån varandra.

    ' Några sista ord?' frågar Jules.

    Jag tittade ner, trots att jag fick svindel. Patch stod långt där nere på golvet, stilla som en staty. Just då ville jag backa tiden och återuppleva vartenda ögonblick med honom. Ett hemlighetsfult leende till, ett delat skratt till. En laddad kyss till. Att hitta honom var som att hitta någon jag inte viste att jag letade efter. Han hade kommit in i mitt liv för sent, och nu skulle han försvinna så fort. Jag mindes att han hade sagt att han skulle offra vad som helst för mig. Det hade han redan gjort. Han hade offrat möjligheten att få en egen mänsklig kropp, för att jag skulle få leva.

    Jag vinglade till och lutade mig instinktivt framåt för att hitta balansen.

    Jules skratt var som en iskall viskning 'Det spelar ingen roll för mig om du faller och slår i ihjäl dig eller om jag skjuter dig.'

    'Det spelar roll' , sa jag med svag men självsäker röst 'Du och jag delar samma blod.' Jag lyfte försiktigt handen och visade mitt födelsemärke. 'Jag är din ättling. Om jag offrar mitt blod blir Patch människa, och du dör. Det står skrivet i Hanoks bok.'

    Det fanns inget ljus alls i Jules ögon. Han såg rakt på mig, lyssnade till varje ord jag sa. Hans ansiktsuttryck visade att han tänkte igenom vad jag sagt. En rodnad steg på hans kinder, och jag viste att han trode mig.

    'Du ...' väste han.

    Han började hasa mot mig samtidigt som han sträckte sig efter pistolen.

    Tårarna sved i ögonen. utan att tänka efter kastade jag mig ner från bjälken. "

 

 

 

Nora Greys liv vänds uppochner när Patch kommer in i det. Mystiska saker börjar hända och allt verkar krettsa runt Patch. Denhär boken var väldigt välskriven och spännande. Jag skulle nog värdera den som en tjej bok men alla värderar olika. Men jag rekomenderar den starkt till dem som tycker om Drama/Romantik/Spänning. Jag satt som fastklistrad.

Fallen ängel är den första boken i en serie på tre.

 

 

Betyg 9/10

 

 

 

 

Omslag bokformat:

 

Pocket och bokomslag är detsamma

 

 

 

Hare gött! =)

 

//Summer

 

 

 

En lite sneak peak på nästa bok!

 

 

   " Jag kämpade mot tårarna och hela kroppen surrade av en känsla som var så främmande att jag inte ens kunde identifiera den. 'Du gör mig illamående!' utbrast jag. 'Vem är du egentligen?'

   Hans leende blev ännu bistrare. 'Vi närmar oss.'

   'Du vill döda mig!'"

 

 

 

 

Jag vet att dem flesta kanske har sett dem men man tröttnar ju alldrig på den! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sida ur boken

"När vi är tillbaka en trappa ner efter måltiden fortsätter vi att rådbråka våra hjärnor efter en plan. Vi kommer inte på något bra, men vi är överens om att vi inte längere kan visa oss som en grupp om fem och att vi borde försöka ta oss in i presidentpalatset innan jag överlämnar mig som lockbete. Jag instämmer i det sista för att undvika disskution. Om jag bestämer mig för att överlämmna mig kommer jag inte att be om någon annans tillåtelse eller deltagande.

   Vi byter bandage, fäster Peetas handbojor på nytt och lägger oss att sova. Några timmar senare vaknar jag till och får höra ett lågmält samtal. Peeta och Gale. Jag kan inte låta bli att tjuvlyssna.

   >>Tack för vattnet<<, säger Peeta

   >>Ingen orsak<<, svarar Gale. >>Jag vaknar ändå tio gånger varje natt.<<

   >>För att se till att Katniss är kvar?<< frågar Peeta.

   >> Ungefär så<<, medger Gale.

   Det är tyst länge. sedan fortsätter Peeta: >>Det var lustigt detdär Tigris sa. Om att ingen vet vad dem ska göra med henne.<<'

   >>Ja, vi har då aldrig vetat det<< ,säger Gale.

   Båda skrattar. Det är så konstigt att höra dem prata på dethär sättet, nästan som vänner. Och det har dem aldrig varit. Fast de är ju inte precis fiender, heller.

   >>Hon älskar dig, vet du<<, säger Peeta >>Hon mer eller mindre sa det till mig efter att du hade blivit pryglad.<<

   >>Tro inte på det<<, säger Gale. >>Så som hon kysste dig i kvartssekelkuvningen... ja, så har hon då alldrig kysst mig.<<

   >>Det var ju bara en del av föreställningen<<, svarar Peeta men det hörs på tonfallet att han inte är riktigt övertygad.

   >>Nej du har fått över henne på din sida. Du gav upp allt för henne. Det kanske är det enda sättet att överyga henne om att man älskar henne.<< Det blir tyst en lång stund igen. >>Jag skulle ha erbjudit mig att ta din plats i den första spelomgången. För att beskydda henne.<<

   >>Det kunnde du inte<<, säger Peeta. >>Då skulle hon aldrig förlåtit dig. Du var ju tvungen att ta hand om hennes familj. De betyder mer för henne än hennes eget liv.<<

   >>Tja, nu är det väl inget problem längere. Jag tror att det är osanolikt att vi kommer överleva kriget alla tre. Och om vi gör det blir det väl Katniss problem vem hon ska välja << Gale gäspar >> vi borde sova lite<<

   >> Ja<< jag hör Peetas handbojor glida längst stöttan när han lägger sig ner. >> Jag undrar hur hon ska bestämma sig.<<

   >> Åh, det vet jag.<< Jag kan nätt och jämt höra Gales sista ord genom pälstäcket >> Katniss kommer att välja den hon tror att hon behöver för att öveleva <<"

 

 

 

 

 

Revolt är den sista boken i Suzanne Collins blodisande framtidstrillogi. Den är som dem två första böckerna mycket välskriven och spännande. Jag har aldrig läst något liknande. Det var många karaktärer som gick men också många nya att bekanta sig med. Helt underbar. Sådant som man aldrig trode skulle hända hände. Och tillslut så får man vet vem Katniss väljer. Gale eller Peeta. Den här boken gjorde slutet av Hungerspelstrilogin enastående. Vilket avslut! Jag rekomenderar denhär boken starkt men som med alla serier så rekomenderar jag att man läser dem första böckerna innan man börjar läsa denna, efter som att ingen av böckerna har en prolog.

 

Betyg 10/10

 

 

 

 

Omslag i bokformat:

 

 

 

 

 

Omslagetn i pocketformat:

 

 

 

 

 

 

 

 

  Hoppas ni har de bra! :)