En sida tagen ur boken Oönskad av Gemma Malley

 

"Hennes röst dog bort. Hon kunde inte uttrycka i ord det hon kände så starkt inombords. Faktum var att hon var arg på världen som hade tillåtit att Peter växte upp utan kärlek, och hon var arg på långliv eftersom ingen förtjänade att få leva mer än Peter.

Istället för att säga något såg hon honom i ögonen, så att hans blick kunde söka sig in i hennes och se hennes tankar, rädslor och hopp.

De tittade på varandra under tystnad en lång stund, tills det började dunka i Annas huvud. Hon hade alldrig tidigare sett rakt in i en persons själ på det viset, och medan hon gjorde det insåg hon varför Oönskade fick lära sig att alltid hålla blicken sänkt. I det ögon blicket kändes det nämligen som om hon viste allt som fans att veta.

Och just då, precis när hon skulle titta bort, öppnade Peter munnen för att tala.

- Jag älskar dig, Anna Covey, sa han så lågt att det knappt hördes.

Långsamt och klumpigt böjde han sig fram. Hans läppar hittade hennes, och när han avigt kysste henne visste Anna att hon inte var Oönskad längere. Och det var inte Peter heller.

Att vara Oönskad betyde att man saknade värde. Att man var överflödig.

Man kunde inte vara Oönskad om man var behövd an en annan person. Man kunde inte vara Oönskad om man var älskad."

 

 

Jag rekomenderar starkt att läsa denhär boken. Det kan gå lite segt i början men ju mer man läser desto mer spänning blir det. Boken utspelar sig år 2140 då forskare har hittat en medicin dem kallar för Långliv, tar man den medicinen så kan man leva för alltid. Den som tar Långliv får aldrig skaffa barn. Dem barn som hittas förs till ett institut där dem får lära sig att bli en Värdefull tillgång och tjäna dem människor som tar långliv (dem kallas Önskade). Är man ett barn är man en Oönskad. Man är en förmycket. det finns ingen platts på jorden för Oönskade.

 

Betyg: 9/10